Så var då den efterlängtade säsongspremiären avklarad. Tillsammans med 15 glatt svingande klubbkompisar tillbringades en vecka på golfanläggningen Villaitana i närheten av den gamla nöjesmetropolen Benidorm på den spanska solkusten.
Även om solen visade sig så gott som dagligen så var det ändå vinden som dominerade. En rejäl rotblöta fick vi också ta del av. Sol, vind och vatten i bästa Ted Gärdestad-anda med andra ord.
Tiden går fort när man har roligt. Och vart den där veckan tog vägen vet jag inte riktigt. Men det måste väl betyda att vi hade kul nästan hela tiden. De flesta av oss kände varandra sedan tidigare men några nya bekantskaper satte lite extra krydda på tillvaron.
Det glada gängets första kväll!
Fem trevliga och utmanande golfrundor där det instoppade lagspelet verkligen svetsade ihop gänget. Men det var nog ändå umgänget på golfklubbens terrass efter rundorna som var det allra roligaste när dagens vedermödor skulle sammanfattas. Där gavs det pikar till dem som spelade från rött men borde ha spelat från gult och vice versa. För att inte tala om kvällarna i matsalen där både den ena och den andra dråpligheten inträffade innan vi fått i oss av den välsmakande buffen under dånande skrattsalvor.
Enkelt uttryckt så hade vi jäkligt kul i sju dagar. Och jag vill passa på att tacka alla som var med på resan.
Men vi tar väl det hela från början…
Det var ett förväntansfullt gäng som samlades på Landvetters flygplats. För egen del hade jag förbokat parkering. Det skulle bara vara att köra fram till en nedfälld bom där en kamera läste av registreringsnumret för att komma in på området. Riktigt så enkelt var det nu inte utan jag fick både trycka på knappar och tillkalla fysisk hjälp innan den ”enkla” parkeringsproceduren var avklarad.
Därefter skulle vi checka in. Alla andra hade ordnat detta via terminalen för självbetjäning. Och hustrun och jag ville minsann inte vara sämre. Men i vanlig ordning så ville terminalen inte ta emot de siffror vi slog in när bokningsnumret efterfrågades. Och återigen var det bara att ställa sig i kön till den manuella incheckningsdisken där allt helt plötsligt visade sig stämma. Teknikens under ni vet…
Sedan utsattes gruppen för ett kollektivt rån när öl och tilltugg skulle beställas i en av flygplatsens sportbarer. Hutlöst är bara förnamnet när priset på drickat ska beskrivas. 208 kronor för 40 cl öl (visserligen irländskt) och ett glas vitt vin. Men gott var det i alla fall. Och tur var väl det eftersom vi fick tillbringa en timme i planet innan det lyfte.
Något försenade landade vi till slut ändå i solen och värmen i Alicante. Då hade några av oss på flygplanet tillbringat fyra timmar tillsammans med en något överförfriskad Ole Bramserud-kopia (ni vet han norrmannen i Sällskapsresan) som försökte lura i oss att han egentligen inte tyckte om alkohol. Han hette egentligen Roffe och var från Skene och fortsatte på samma linje nästan hela veckan utan att riktigt lyckas övertyga oss om att han var absolutist.
Den första golfdagen gick i solens tecken där ett morgonpiggt gäng i ett par timmar drillades på träningsområdet av vår pro Mats Wissinger. Många goda råd delades ut och dessa lär vi ha nytta av säsongen igenom.
Det är jobbigt att vara på träningsläger!
Efter välbehövligt intag av mat och framförallt dryck var det så dags för säsongens första 18-hålare. Och även om Levante-banan hade närmare 150 bunkrar så gick det förvånansvärt bra och vår boll lyckades till och med vinna lagtävlingen.
Men mot dagens suveräne individualist Reidar Jonestad hade vi ingen chans. Och det där temat skulle med ett par dagars undantag hålla i sig veckan ut.
Dag två vaknade vi till ett skyfall av sällan skådat slag. Det fortsatte att regna och regna dagen igenom. Det regnade till och med in i hotellet. Så det blev shopping, barhäng och heta diskussioner i stället för golf. Några av oss hann också med ett stärkande dopp i den 30-gradiga utomhuspoolen i ösregnet.
Dag tre blåste det halv storm och det handlade visst om 19 sekundmeter i byarna. Men tränade och spelade gjorde vi i alla fall eftersom solen återvänt. Är man på golfresa så är man. Att sedan golfkepsen blåste av och placerades i bagen redan på hål tre och avsaknaden av solskyddsfaktor gjorde huvudet illrött med tappat skinn som följd senare i veckan är en helt annan sak. Dagens något vindpinade vinnare blev Lasse Lord.
Den fjärde dagen väntade spel på den lite kortare banan Poniente som hade par 62 med tio par 3-or och åtta par 4-or. Kuperat och knixigt så det förslog och utan bil hade det helt enkelt inte gått att ta sig fram på banan. De flesta av oss hade lite svårt att hålla fokus uppe när vi inte riktigt visste åt vilket håll vi skulle slå bollarna eller köra bilarna. Men det fanns ett undantag och det var Reidar Jonestad som fullständigt krossade banan med resultatet 57 slag netto.
På kvällens utflykt till en Tapas-bar i Benidorm var det en annan herre som krossade motståndet. Men då handlade det inte om golfspel utan om att svinga andra (typ bägare) saker. Segern var i vilket fall som helst ohotad.
Dag fem var vi tillbaka på den mer normala Levante-banan och nu hade också vinden bedarrat en aning. Det gjorde det hela lite mer förlåtande vilket också visade sig i resultatlistan där Lasse Lord tog sin andra vinst för veckan.
Så var vi då framme vid den avslutande dagen och det skulle visa sig bli en riktigt bra dag. Lite vind var det fortfarande men inte i närheten av vad som tidigare förevarit. Och döm om min förvåning när det visade sig att herr Ohlsson satte punkt med en seger. Om det berodde på att jag äntligen spelade på rätt handicap eller inte låter jag vara osagt. De fyra inledande rundorna hade jag spelat på det ingångshandicap jag hade 2016. Att jag i fjol hade mitt i särklass absolut sämsta golfår var som bortblåst i minnet. Men som tur var så ställdes allt tillrätta inför finalrundan och jag upptäckte att det var 2017 som gällde. Onekligen en skön avslutning på en fantastisk vecka där det också blev tre lagsegrar för undertecknad.
Det var tufft att få ihop alla resultat vid prisutdelningen!
Men mot veckans totalsegrare Reidar Jonestad stod jag mig slätt. Och fortsätter den rutinerade farbrorn på samma sätt får GG-gänget något att bita i här hemma under säsongen. Lasse Lord gjorde så gott han kunde som tvåa men han var ändå distanserad med många slag. Totaltrea blev Jessica Rydström Gustafsson som spelmässigt hade en jämn vecka.
Att ta sig hem till Sverige igen gick betydligt lättare än den omvända trippen en vecka tidigare. Incheckningen var smärtfri. Vi slapp att sitta i närheten av Bramserud. Lite nervös blev jag i alla fall när polisen mötte oss när vi skulle kliva av planet. Det var dock inte Nässjögänget som var i blickpunkten utan det handlade om en annan passagerare som rökt och krökat lite för mycket.
Och parkeringsbommen åkte upp utan några som helst problem.
Göran Ohlsson
Har du synpunkter på texten? Hör i så fall av dig till goran.ohls@telia.com