Nyss hemkommen från en torsdagsrunda med några glada klubbkompisar känns det skönt att krypa upp i tv-soffan och följa tjejernas förehavanden i US Open. Att man själv lyckats med konststycket att spela på fel boll med två slags plikt som följd gör i det läget inte så mycket eftersom ölen alltid smakar lika gott.
Det var en ljuvlig torsdagskväll den allra sista vårdagen i maj. Solen sken från en klarblå himmel och försommarvärmen var av närmast tropisk karaktär.
Men det var två snopna herrar som med tunga steg fick vandra tillbaka över bäcken på hål sex och slå sina fjärde respektive femte slag sedan de upptäckt att bollarna de slagit på inte riktigt stämde med de som några minuter tidigare lämnat tee.
För övrigt hade samma herrar, varav ni självfallet förstår att jag var den ene, några veckor tidigare lyckats med konststycket att träffa varandras bollar inne på green på samma hål. Så nu har den förre elitidrottsmannen och jag bestämt oss för att vädja till tävlingsledningen om att inte placera oss i samma boll de närmaste veckorna. Men vi har gjort det med glimten i ögat och är fortfarande kompisar.
Sommaren kom snabbt
Våren väntade länge med sitt intåg i år och när den väl kom så övergick den illa kvickt till sommar. Häggen och syrenerna gick i varandra och blommade snabbt över. Och vallmon, som brukar komma till midsommar, har redan förgyllt trädgården med sin färggrannhet.
Veckorna före midsommar brukar vara som vackrast. Härligt ljusa och ljumma kvällar passar perfekt för golfspel. Torkan har också bidragit till att även en normalt sett kortslående spelare som undertecknad lyckats få iväg några riktiga monsterdrivar. Något som höjt självförtroendet flera nivåer.
För mycket av det goda
För egen del var våren annars av det mer intensiva slaget med en rivstart med sex speldagar av sju möjliga. Den traditionella vårupptakten med journalistkompisarna var i år förlagd till Flommen och Ljunghusen på Falsterbonäset. Och bara några dagar senare var det dags för Gamla grabbar-trippen till Araslöv med muntra upptåg både på och bredvid banan. Min blygsamhet förbjuder mig att gå in på några detaljer. Men roligt hade vi, det vill jag lova,
Med facit i hand blev det faktiskt lite för mycket av det goda och jag bestämde mig helt enkelt för att ta det lite lugnt med farandet och flackandet. När dessutom spelet lämande en hel del i övrigt att önska så kändes det emellanåt som ett tvång när man skulle ut och spela.
Så ska det naturligtvis inte vara. Golf ska vara kul och det gäller att hitta sin egen nivå när det gäller spel och umgänge.Efter några veckors funderande känns det som om jag är på rätt väg igen och jag hoppas att det ska fortsätta så under resten av säsongen.
Scramblen gick på kryckor
Vårscramblen slutade med en jumboplats för vårt lag. Men det fanns faktiskt en, eller rättare sagt flera, förklaring(ar) till det blygsamma resultatet. Det började med att hustrun tvingades kasta in handduken på grund av en efterhängsen vårinfluensa. Hennes syster kallades in i laget och hon såg verkligen fram emot karriärens tävlingsdebut. Men den tog snabbt slut eftersom hon efter bara tre slag halkade omkull och slog sig så illa att stora delar av vår-och sommarsäsongen fick tillbringas med ett gipspaket om ena benet och kryckor i händerna.
Annars rullar det på i en hiskelig fart. Skolavslutningar och midsommarfirande står för dörren. Men det är en härlig tid så passa på att njuta av tillvaron. Antingen det sker på golfbanan eller något annat trevligt ställe.Ha nu en glad sommar och en skön semester.
