Lotta har tjoat färdigt på Liseberg. Sanna har allsångat klart på Skansen.
Ernst har slutat sätta griller i huvudet på den kvinnliga delen av befolkningen med sina vasslampor och gräsljusstakar.
Meier och Anne-Charlotte har sålt säsongens sista onsdagslotter i Nässjös vackra hembygdspark. Tror till och med att kontakten till pop i sommarnatt är på väg att dras ur så att oväsendet i stadsparken tystnar.
Sommaren är med andra ord slut. Men definitivt inte golfsäsongen.
Vi har många höjdpunkter kvar att glädja oss åt under den höst som i meteorologiska och kalendariska termer inleds den 1 september. Astronomiskt börjar hösten dock först i samband med höstdagjämningen den 23 september. Oavsett när hösten infaller ska det slutspurtas i alla de tävlingar som pågått under säsongen för damer och herrar, unga som gamla. Spelmässigt ska vi också vara som bäst under hösten då även banorna brukar vara som allra mest tillmötesgående mot oss. Så det är bara att hänga på och svinga, pitcha, chippa och putta så det står härliga till ett par månader framåt tills det är dags att sätta in klubborna för vinterförvaring.
Eftersom semestern för min del var över redan i slutet av juli så har jag så sakteliga nu återvänt till de vanliga rutinerna. Det känns faktiskt helt okey att klippa gräs och häckar, rensa ogräs och planera för nya trädgårdsprojekt. Tyvärr har hushållets båda bilar också insett att semestern tagit slut eftersom de ständigt vill åka till verkstaden för dyr service och reparation av fjädrar och ABS-bromsar.
Ett färgstarkt daghemsbygge
Utanför vardagsrumsfönstret kan hustrun och jag också följa hur den nya skapelsen vid daghemmet Bullerbyn tar form. En spännande byggnation som dock fick oss att sätta kaffet i halsen en morgon när vi studerade den ritning vi fått av det byggkompani som så småningom ska förvandla grushögarna till ståtliga byggnader.
Det fanns en massa konstiga saker i olika färger inritade som störde våra ritningar (!) och framförallt vår utsikt. Vi hade svårt att förstå vad gröna sopcontainrar, blåa personalutrymmen och gula verktygsförråd hade att göra på tomten till ett nytt daghem. Det kändes som om vårt liv i villaidyllen slogs i spillror och tårarna var inte långt borta. Efter kontakt med stadens byggkontor fick jag dock ett lugnande besked.
Det var en arbetsplatsritning vi tittat på och byggnaderna i regnbågens alla färger skulle bara stå där under byggtiden. Den kommunale tjänstemannen fick sig ett gott skratt när jag avslöjade mina brister i husbyggandets ädla konst. Kul att man kan glädja någon med sina tillkortakommanden.
Ett spegelvänt snickeri
Likadant var det i mitten av 1970-talet när jag under en kort period prövade mina vingar som snickare hemma på husfabriken i Hultsfred. Vi gjorde väggblock som skulle exporteras till mellersta östern och vi jobbade två och två vid arbetsbänkarna. En dag var min kompis sjuk och jag skulle jobba ensam. Givetvis ville jag inte avslöja min okunskap utan började i egen takt att följa ritningen och pussla ihop väggblocket. Det gick rätt så bra med reglar, isolering och panel. Tyckte i alla fall jag själv. Tror till och med att lyckades plocka dit ett elskåp. Så jag bestämde mig för att blocket var klart för avsyning. Lite orolig blev jag dock när förmannen började klia sig i huvudet. Och efter ett tag utbrast han: ”Det är ju ju spegelvänt!” Bara att hämta trucken och förpassa skapelsen till soptippen. Jag kan bara tillägga att förmannen på Hultsfreds-Hus inte skrattade lika gott som den kommunale tjänstemannen i Nässjö gjorde för några veckor sedan. Och som ni själva säkert redan listat ut så hade jag ingen framtid som snickare.
Många slag blev det
Riktigt lika illa är det lyckligtvis inte med golfspelet även om det hänt en hel del lustiga och även mindre lustiga (till och med olustiga) saker under min snart 20-åriga karriär. Om man nu kan använda ordet karriär vill säga. Det överlåter jag med varm hand åt andra att avgöra.
Klubbmästerskapet blev definitivt ingen höjdare för min del. Jag gick in i spelet i H 60-klassen med en blygsam förhoppning om att undvika jumboplatsen. För övrigt en målsättning jag delade med ett par av mina medtävlare. Allt såg också ut att gå vägen ända fram till det korta 17:e hålet där jag lyckades med konststycket att få 13 slag i hål trots att jag låg på green på utslaget. Jodå, det är möjligt! Efter diverse puttande fram och tillbaka bestämde jag mig för att plocka upp bollen och notera en åtta i protokollet. Jag sopade lite uppgivet iväg bollen mot den plats där min vagn stod uppställd en bra bit från greenen. När detta var gjort påminde en av mina medspelare mig om att det var slagtävling som gällde. Så med ett slags plikt (spel på boll i rörelse) var det bara att fortsätta spelet ända tills bolluslingen rullade i hål på det 13:e slaget. Världsrekord? Ja, kanske! Jumboplatsen var i alla fall min. Och återigen hade jag bidragit till att min omgivning fått sig ett gott skratt. Men det sägs ju att dylika ting ska förlänga livet.
Fegisar ska hålla sig borta
Avslutningsvis blir det lite mer allvarsamma ord. Vi som tillhör Gamla Grabbar är ett glatt gäng som varje tisdag under säsongen samlas till spel. Som mest har vi varit 84 deltagare i åldrarna från 55 och upp till 87 år. Totalt är det 113 goa gubbar som vid något tillfälle deltagit under den säsong som ännu inte är slut. Vi ska den 5 september spela om Folke Petterssons vandringspris på banan i Gränna. Veckan därefter ska vi sätta punkt med en hejdundrande avslutningsfest där säsongens mest
framgångsrika spelare ska belönas.
Med detta som bakgrund kändes det lite olustigt för några veckor sedan då en våra trotjänare (han har spelat golf prickfritt i över 60 år) beskylldes för att vara en fuskare. Det var så att några herrar hade blandat ihop och kastat om siffrorna på ett par hål. Totalresultatet påverkades inte men eftersom rätt ska vara rätt så diskvalificerades spelarna och reglementsenligt ströks de från resultatlistan eftersom de inte fyllt i rätt siffror på rätt hål. Döm sedan om en av de diskvalificerade herrarnas förvåning när det några dagar senare damp ner ett brev hemma i hans postlåda. Ett brev som innehöll anonyma beskyllningar om att han var en fuskare och borde ompröva såväl sitt medlemskap som ledarskap i Nässjö Golfklubb. Avslutningsorden var att han var en skam för klubben.
Jag vill vända på steken. Den person som skickat detta anonyma brev hem till en av våra kompisar är en skam för klubben. Och jag hoppas verkligen att brevskrivaren håller sig borta från våra sammankomster i fortsättningen. Jag vill i alla fall inte se den anonyme herren vare sig på finaltävlingen i Gränna eller på avslutningsfesten på Restaurang Utsikten.
Där ska vi ha trevligt och umgås under gemytliga former och då platsar inte fega surkartar som skriver anonyma brev till trevliga golfkompisar.
Tack för ordet.
Göran Ohlsson
Har du synpunkter på texten?
Hör i så fall av dig till goran.ohls@telia.com