Nu sätter jag punkt för säsongen

Nu är vi där igen. Höstmörkret har för länge sedan sänkt sig över vår vackra golfbana.
Och snart ligger snön där och döljer fairway och greener. Ruff och bunkrar med för den delen, men där brukar jag inte placera mina bollar, så dessa områden saknar jag inte.

Den mörka och kyliga årstiden är inget man direkt längtar efter. Speciellt inte om man i likhet med mig är en hängiven golfspelare.
Visst kan man som många av mina goda vänner redan gjort sticka iväg på longstaying på sydligare breddgrader. Men eftersom det fortfarande återstår några år till pensioneringen så får den upplevelsen dröja. Men om hälsan står mig bi och bankkontot fortfarande är någorlunda fyllt så lovar jag att min tid som longstayare kommer.

När väl november är över kan vi i alla fall trösta oss med att det börjar ljusna lite grann igen. Advent och lucia lyser upp i vintermörkret i december och dessutom gör de härliga och efterlängtade julborden sitt intåg.
Ni glömmer väl inte att vår uppskattade krögare Manne dukar upp till en dignande julbuffe under den här perioden. Och jag tycker verkligen att ni ska göra ett besök i golfrestaurangen. Jag tänker i alla falla sätta kniv och gaffel i skinkan, köttbullarna och sillsalladen. Kanske blir det en lite nubbe också. Vi får se.

Den gånga säsongen har väl varit som alla andra i mitt nu 15-åriga golfliv. Ömsom vin och ömsom vatten med tyvärr lite för mycket av det sistnämnda elementet. Den blöta vårupptakten i Skåne har för alltid etsat sig in i mitt minne. Höstavslutningen blev inte heller så munter eftersom min kära hustru två gånger om sopade banan med mig när vi skulle göra upp om vem som var familjens golfess. Men den framgången unnar jag henne verkligen.

Jag kan också berätta att jag numera inte är ensam om den hemska upplevelsen med den blöta golfvagnen. På sensommaren var vi ett gäng grabbar/gubbar med Nässjöanknytning som besökte den förnämliga golfresorten Lanna lodge i närheten av Örebro.
Inför den första av totalt tre rundor, där undertecknad för övrigt blev slutsegrare, hade jag i detalj för en av mina medspelare (numera utflyttad till Karlstad) redogjort för mitt blöta besök i Skåne i våras. Sen hann vi inte mer än till hål tre förrän herr Larssons (vi kan väl kalla honom för det eftersom han faktiskt heter så) vagn hade åkt ner i plurret. Så ni ska veta att det är lätt hänt om man inte trycker på bromsen.

Vår egen bana har under säsongen fortsatt att utvecklas i positiv anda. De ombyggnationer som gjorts har samtliga höjt banans status. Och jag vet att det är många greenfeegäster som öst beröm över banans status den här säsongen. Sånt är alltid kul.
Men fortfarande är det mycket som kan bli bättre. Och det är bara vi tillsammans som kan bidra till att vår uppskattade ordförandes målsättning om att Nässjö inom en överskådlig framtid ska vara Smålands bästa golfbana blir verklighet.

Med dessa rader sätter jag punkt för den första säsongen av mitt krönikeskrivande på hemsidan. Jag vill passa på att tacka för alla glada tillrop och uppskattande synpunkter för mina anspråkslösa texter under året.
Nu laddar jag om batterierna över vintern. Men jag lovar att återkomma med nya krönikor när vi börjar närma oss ett nytt golfår.

Om vi inte syns eller hörs innan dess så passar jag redan nu på att önska en God Jul och ett Gott Nytt År.

Göran Ohlsson
Har du synpunkter på texten? Hör i så fall av dig till goran.ohls@telia.com